Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återfinna dess verkliga natur under den lånade masken? De
invändningar, som kunde uppställas emot qvinnan såsom
bevis på hennes oförmåga och brister, blifva ogiltiga
endast genom detta enda faktum, hennes beständiga
underkufvande; det är icke qvinnan som ni ser för er, det är
icke henne ni fördömer, det är en konstgjord varelse, ett
menniskors, icke ett Guds verk. Den filosofiska såväl som
den historiska analysen förlora här alla rättigheter.
Emellertid, huru föga pålitliga de också än må vara, vilja vi
likväl nu antaga dem. Må vi taga historien och filosofien
till domare: deras utslag skall åtminstone hafva det goda
med sig att de anlag och gåfvor som de tillerkänna
qvinnan verkligen och obestridligen anses tillhöra henne.
Måhända skall till och med deraf kunna dragas en slutsats,
om hvilken både de, som sträfva framåt och de som hålla
tillbaka, kunna förena sig. Om, trots alla slags bojor
och hinder, qvinnan förstått att skapa sig en roll i de
stora verldshändelserna eller intaga en ärofull
ställning inom de främsta förmågornas led, bör man icke då
erkänna hennes rätt till denna roll och till denna hennes
egendomliga plats? Man vet icke allt hvad hon kan
komma att gälla, men hvad hon gäller bör henne
tillerkännas. Att vilja döma en mans förmåga såsom
snabblöpare, om man satte en black om hans fötter vore orätt,
men man kan oförskräckt påstå att han har fötter och
att han är född för att kunna springa.
Vi vilja börja med historien.
En sällsam motsägelse företer sig så snart vi slå
upp historiens blad. Öfverallt är qvinnan på en gång
föraktad och hedrad. Hos samma folkslag, under samma tid,
genom samma lagar, ser man henne behandlad än såsom
en öfverlägsen, än såsom en ringa varelse; det
förefaller såsom innebure qvinnans väsende någonting mystiskt
och ogenomträngligt, som göra lagstiftarne tveksamma.
Läs bibeln, och man skall der se att qvinnan icke har
rätt att arbeta på den skrud presterna bära i helgedomen;
qvinnan har ingen rätt att göra ett heligt löfte, ty hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
