- Project Runeberg -  Qvinnans historia /
317

(1867) [MARC] Author: Ernest Legouvé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JEMFÖRELSE EMELLAN MANNEN OCH QVINNAN. 317

andra hypotesen, kan jemnlikhetens idé inträda på
täflings-banan och hafva sina utsigter till seger. Qvinnans
långvariga underkufvande ger bekräftelse endast åt en sak, och
det är att verlden ända hittills mera haft af nöden
mannens förherrskande egenskaper, och att qvinnans stund
ännu icke kommit. Men derutaf, att hennes tid ännu icke
är kommen, har man alldeles icke någon rättighet att
sluta till att den aldrig skall komma. Huru många sekler
har det icke erfordrats, för att få gällande denna enkla
förnuftsenliga grundsats: Alla fransmän äro lika inför
lagen! Att en stor idé sent kommer till erkännande,
förringar icke dess värde, och är icke bevisande för dess
oriktighet eller orättvisa, utan talar snarare för dess stora
betydelse; frihets-, barmhertighets- och
broderlighetsprin-ciperna äro alla den nyare tidens grundsatser, och qvinnans
värde är måhända just så mycket mera berättigadt till
erkännande derför att hennes sak ännu icke segrat.

Vi vilja således försöka en jemförelse, och vi börja
den med granskningen af den yttre menniskan. Ett vigtigt
faktum träffar oss genast i fråga om djuren:
Öfverlägsenhet i styrka, i skönhet och friskhet finner man ömsom
bland hanarne ömsom hos honorna. Om lejoninnan får
afundas lejonet dess ofantligt stora svans och kungliga
mahn; om hingsten är stoet öfverlägset i styrka, om tjuren
genom sin breda kraftiga panna och sin tjocka hals
utvisar att han är den af naturen bestämda herrskaren inom
sitt slägte, så märka vi inom nästan hela roffågelsslägtet
honornas öfverlägsenhet öfver hanarne såväl hvad
muskelkraften vidkommer som skapnadens storlek. Falkhonan
är större än falken, örnens hona är större än hanen.
Bland insekterna se vi myrorna och spindlarna ge stöd
åt denna feminina öfverlägsenhet. Till och med bland de
djurslag, der hanen företrädesvis fått styrkan på sin
andel, går aldrig denna öfverlägsenhet ända till
öfvermäk-tighet; såvidt jag vet finnes ingen herrskare eller
rådande husbonde inom djurens familjer, eller rättare sagdt,
ett sådant välde finnes verkligen inom en enda klass, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinhist/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free