Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JEMFÖRELSEN MELLAN MANNEN OCH QVINNAN. 327
våra ögon höjde sig till den högsta sublimitet inom den
dramatiska konsten, till en höjd som Talma, Le-Kain och
Baron endast uppnådde efter långa mödor och först under
den sednare perioden af sin mannaålder.
Det återstår oss ännu att tala om en vigtig förmåga
hos intelligensen, gåfvan att njuta snillrika arbeten och
att veta uppskatta dem. Qvinnans råd på god tid och
hennes enthusiastiska, brinnande ifver har alltid
förskaffat henne stort inflytande i omdöme om dessa saker. Men
är detta inflytande välgörande? Är qvinnans smak en lika
säker vägledare som mannens? Ja och nej, kan svaras
härpå. Det finnes en kritisk, förnuftig, resonnerande och
stundom upphöjd smak, som födes af förståndsodlingen
och som tillväxer genom jemförelsen, som framför allt
annat söker hos ett arbete utleta i hvad förhållande
det står till konstens princip eller till den eller den
antagna regeln, och som, ifall domen är af betydande vigt,
hänskjuter den så att säga till efterkommandes pröfning
och så medelst gör sin dom oberoende af tidens tycken.
Qvinnan är sällan i besittning af en sådan omdömesförmåga;
men hon har en annan, instinktmessig, oöfverlagd och som
icke bekymrar sig hvarken om stilen eller sammansättningen i
ett arbete, eller som, om hon äfven är medveten härom, ändå
icke lägger märke dertill. Qvinnan låter leda sig af sina
själsrörelser, hon måste framförallt lefva. För henne är
det förflutna af föga vigt, så ock det tillkommande, det
närvarande är henne allt, det närvarande, det vill säga
artistens samband med den tidpunkt i hvilken han lefver.
Sådan är publikens smak. Den mest lärda qvinna blir, i
och med detsamma hon är åhörarinna, en Moliéres
tjenarinna. Härold för hvarje storhets ryktbarhet, anar hon
redan vid hans första ord mannen som skall komma att
behaga det århundrade i hvilket han är född; hon
upptäcker och helsar ända från dess första gryning den stjerna
som uppgår vid hans vagga, och i det hon drager med
sig den rörliga, lätt hänförda, älskliga hop, som man
kallar ungdomen, går hon att med de unga knäböja in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
