- Project Runeberg -  Qvinnans historia /
330

(1867) [MARC] Author: Ernest Legouvé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

330

QVINNAN.

förmå att bära olyckan endast genom att understödjas af
en qvinnas hand. Det är qvinnan som uppmuntrar den
nedslagne köpmannen, den modlöse konstnären till nya
ansträngningar, med döden i hjertat, småler hon för att
få honom att småle, hon representerar på en gång
under-gifvenheten och hoppet.

Hon representerar isynnerhet den egenskap som utgör
grunden för alla andra, och genom hvars skildring vi vilja
afsluta vår korta analys, hjertat.

Hjertat behöfver ej definieras; den som känner detta
ord förstår det, och alla menniskor känna det, ty det
innefattar all den ömhet som gör mannen till son, fader,
broder, älskare, äkta man, till en man i ordets fullaste
betydelse.

Med afseende på barnslig kärlek, vilja vi blott tillägga
ett enda drag till hvad vi i föregående sagt1): Antigones
typ har icke sin motsvarighet bland söner.

Hvad moderskärleken beträffar, vilja vi fästa
uppmärksamheten på, att i alla såväl de gamla som nyare
tungomålen uttryckas brödrens eller systerns, mannens eller
hustruns, dottrens eller sonens kärlek med ett enda ord:
man säger barnslig kärlek, syskonkärlek 2), äktenskaplig
kärlek; men en moders ömhet för sina barn är utmärkt
genom en så personlig karakter, att alla tungomål egnat
den en särskild benämning, i södern såväl som i norden
talar man lika väl om moderskärlek som faderskärlek. Denna
känsla måste dessutom ega en särdeles medfödd kraft hos
qvinnan, ty man påträffar den redan i barnahjertat. En
liten fem års flicka, som i en asyl var ålagd att hålla
ordning på några barn yngre än hon, gret bittert, och då
föreståndarinnan frågade henne om orsaken till hennes
ledsnad svarade hon: Mina små barn äro inte snälla. Om
det hade varit en gosse, tillade föreståndarinnan då hon
berättade mig denna lilla episod, skulle han hafva sagt:

’) Första boken, 1, Dottren.

2) I fransyskan säges blott Vamour filial, fraternel, conjugal, aldrig
femininum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinhist/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free