Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JEMFÖKELSEN MELLAN MANNEN OCH QVINNAN. 331
»Mina elever», och han skulle sannolikt hafva grälat på
dem i stället för att gråta öfver dem.
Den äktenskapliga kärleken har sina hjeltinnor; dess
hjeltar känner man icke till. Hvilka mönster kunna väl
männen framvisa jemförliga med Alkeste, Eponina,
madame Lavalette? Denna kärlek är till och med så
naturlig hos qvinnan, att, om den också dämpas af en annan
lidelse, den likväl ögonblickligen uppflammar ifall någon
fara hotar mannen. Man har sett otrogna hustrur sätta
sig att vaka vid den sjuke och bedragne mannens
hufvud-gärd, helga honom sina dagar och nätter och försumma
den de älska och som icke lider plågor, för dens skull
som de icke mera älska men som lider plågor. En man
slåss måhända för sin hustrus skull, om hon också är
honom likgiltig, men det är hans högmod som försvarar
henne, icke hans hjerta.
Sedan den lika arfsrätten förjagat all svartsjuk
rivalitet syskon emellan, ger oss syskonkärleken lika
herrliga mönster hos brödren som hos systern. Allt efter som
ålderns fördelar gifver åt den ena eller andra
beskyddarerollen, verkar denna roll utan att likväl förlora i behag.
Brödren beskyddar ridderligt, systern moderligt; deras
vänskap har ett kön utan att hafva sinnen.
Hvad barmhertigheten vidkommer, kan visst ingen
göra qvinnan stridig öfverlägsenheten härvidlag; hon
besitter dess anda. Mannen som ger allmosa ger endast sin
penning, qvinnan lägger sitt hjerta i sin gåfva. En
louis-d’or i en god qvinnas hand kan lindra flera fattigas nöd
än hundra francs i en mans händer: den qvinliga
barmhertigheten förnyar dagligen underverket med de fem
bjuggbröden. Kommer slutligen kärleken. Ett enda ord
betecknar genast den afgrund som skiljer den älskande
qvinnan från den älskande mannen. Den ena säger: »Jag
tillhör dig»; den andra: »Hon tillhör mig.» Det är samma
skilnad som emellan den som gifver och den som
emottager. Om vi med en skarp blick analysera vår manliga
kärlek, skola vi hos den finna bra många för kärleken fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
