Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374 QVINNAN.
förkänslan af döden, bittrare än sjelfva döden. Det är
nödvändigt att hvarje ung flicka, innan hon väljer sig en
make, åtminstone under ett års tid dagligen tillbringar
några timmar på hospitaler, på välgörenhetsbyråer och
asyler för fattiga, för att hon der må lära sig att förbyta
de flyktiga och gagnlösa rörelserna af ett medfödt
medlidande, till en verksam känsla för nöden, för att kunna
bispringa de olyckliga, understödd af de välgörenhetslagar
som ni stiftat. Detta är qvinnans pligt och rättighet. Yi
längta att få se allmänna påbud utfärdade härom, och
att, i samråd med er, kunna gagna fosterlandet.
»Den som skrifver detta bref till eder, medborgare
och representanter, är en ung tjuguårig qvinna; hon är
moder, men hon är ej längre maka, och hela hennes
ärelystnad är att få vara den första som blir kallad till ett
så hedrande värf».
Hvem hade skrifvit detta bref? Markisinnan de
Fon-tenay, sednare fru Tallieu. Hvem var denna markisinna
de Fontenay? Det var samma qvinna som räddade staden
Bordeaux från blodbad och ryckte Paris undan
skräckregeringen. Hennes bref vittnar icke allenast om en
beundransvärd hjertats hänförelse, deri råder äfven en djup
tanke.
För att återfästa den franska qvinnan vid Frankrike,
måste man icke allenast skapa henne rättigheter, man
måste isynnerhet söka åt henne pligter att uppfylla.
Bilden af fosterlandet inpräglar sig så mycket lifligare i
hjertat, ju mera man gör det till föremål för en strängare,
allvarligare dyrkan. Man älskar sitt fosterland i mån som
man kan skatta åt fosterlandet. För att ingifva qvinnan
kärlek till Frankrike, måste vi binda henne vid Frankrike
med det heliga bandet af en skuld till fosterlandet. Och
hvilken heligare och ljufvare skuld finnes än välgörenheten
i fosterlandets tjenst? Man borde inviga dessa embeten med
högtidliga och rörande ceremonier; man borde upprätta
grader, belöningar i denna armée såsom i andra; man
borde låta qvinnan gå embetsed, icke åt republiken eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
