- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
16

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Harry Dane

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16

Han tog af åt en grön gata, medan han så talade.
Gatan ledde till tre eller fyra hus. Kapten Dane stannade
framför ett af dem, en låg liten byggnad, botäckt med
murgröna. Det var ett täckt ställe, ehuru föga större än "ett
cottage." En grönskande gräsmatta med några
anspråkslösa blomstersängar låg framför huset.

— Detta är hans hus, och här vegeterar Herbert,
utan att göra någonting i verlden utom att han fiskar litet
emellanåt eller är ute och jagar en eller annan dag. Huset
är hans, och han bor der med sin syster, en enfaldig flicka,
som tror honom vara fullkomligheten sjelf. Hon har
omkring trehundra pund om året i egna penningar, Herbert
har omkring ett hundra och så —

De meddelanden som kapten Dane vidare kunde ha
att göra afbrötos plötsligt. En ung dam med ett öfverflöd
af krusigt hår och mycket röda kinder kom
framspringande på trädgårdsstigen, öppnade den lilla jernporten och
fattade hans arm. Hon bar en tunn luftig klädning och
hade det mest barnsliga sätt i verlden.

— Ack, Harry, jag är så glad att se er! Jag skall
resa bort i eftermiddag, som ni vet, på en öller ett par
veckor. Ni sade att. ni skulle komma igår afton och taga
afsked af mig.

— Men jag kunde icke komma, Cecilia. — Öfverste
Monctön, rniss Dane.

Mijjg Dane neg, smålog, rodnade, tog i sina lockar
och bltf med ett ord ytterst förlägen vid åsynen af
främ-lingeh. Men kapten Dane hade ingen tid att förspilla på
heijne denna morgon. Han önskade henne en angenäm
resa och gick vidare.

— Stackars Cecilia! skrattade han, i det han tog
sin väns arm. Hon är en godhjertad liten själ men har
icke särdeles stort förstånd.

De gingo vidare genom staden och kommo till den
lilla viken — så liten att den icke kunde begagnas af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free