- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
31

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Sparkad utför trapporna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



31

— Hon reste i eftermiddags. — Du har så brådtom
att gå, tillade han liksom ytterst nedslagen. Det är icke
ofta du kommer hit, det skall gudarna veta. Och jag har
sagt dig att jag icke kan vara här imorgon afton.

— Det är icke ofta vi få så vackra aftnar. Du vill
väl icke, att jag skulle komma ut en mörk och regnig
qväll. Icke genom kapellet, Herbert, tillade hon då han
syntes vilja taga vägen mot ingångsdörren. Jag går aldrig
derigenom utan att tänka på spöken. Du måtte ha smak
för sådana.

Han skrattade, och Ravensbird såg dem långsamt
passera förbi utanför samt fick en klar anblick af deras drag,
genom öppningen i murgrönan.

Herbert Dane gick icke långt; han var möjligen rädd
för att bli sedd. De stannade ett ögonblick och skakade
händer; hon sprang derefter hastigt sin väg öfver
gräsmattan. Han å sin sida kom tillbaka och stödde ryggen
mot muren, liksom förut, medan han såg henne inträda i
slottet. Han tog derefter med snabba steg vägen mot
Da-nesheld. Mr Richard Ravensbird, utträdande från de
skyddande ruinerna, afkylde sin harm genom en promenad på
klipporna innan han återvände hem.

Morgonen kom lika tjusande som qvällen varit, ehuru
ej fullt så lugn, ty en lätt bris började blåsa.

— Så mycket bättre för Monotons jakt, anmärkte
kapten Harry Dane då han satt vid frukosten med sin
moder och lady Adelaide, medan solstrålarne föllo på bordet
och kommo den hvita duken och silfret att glittra.
Vinden är god och jakten får en präktig fart.

— När går hon till sjös ?

— I qväll.

— Du stannade sent ombord, Harry, eller hur?

— Ja, jag tror att klockan var öfver tolf då jag gick
i land. Jag och Monoton talade om gamla tider. Han hop-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free