- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
38

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Sparkad utför trapporna - III. Fallet från klippan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

— Jag kom att möta mr Herbert i eftermiddag, då
jag var ute och gick, yttrade hon; och ingen som hörde
hennes svar och såg hennes lugna ansigtsuttryck skulle ha
trott annat än att mr Herbert var en aflägsen äldre
bekantskap, soin hon knappt brukade tala vid. — Han sade
att Eavensbird passerade förbi honom då han lemnade
slottet idag på morgonen och lofvade att han skulle ha
hämnd; och han tänkte att Harry snarare borde ha en
sådan man till vän än till fiende.

Ett leende af ironi blandad med nästan oförsonlig
vrede gick öfver kapten Danes ansigte.

— Låt Eavensbird komma! var allt hvad han sade,
och derefter yttrade han sig under hela middagen blott i
enstafviga ord, och lörd Dane anmärkte att han skickade
ifrån sig nästan hvarenda rätt orörd.

in.

Fallet från klippan.

— Skall jag gå, eller skall jag icke gå? öfverlade
Adelaide då hon stod vid ett af fönstren i salongen och
mellan musslinsgardinerna såg ut i den vackra qvällen. —
Herbert sade, att han icke kunde komma i qväll och det
är stor skada. Hvilket tråkigt folk! Och en sådan qväll
som det är! — Jag tror jag måste gå, tillade hon efter
en paus. Jag vet ej hvad det är som gör att jag tycker
om denna frihet att springa ut ensam, alldeles oberoende,
om det icke är hvad de lärde mig som barn att frihet
och oberoende betydde. Huru klart månskenet är då det
skimrar mot vattnet. Jag vill gå ut i fem minuter. Jag
tror att mina lungor äro mycket anspråksfulla och fordra
frisk luft efter hettan i matrummet.

Hon vände sig om och såg på lady Dane. Ja, der
fanns intet hinder, ty ladyn sof godt i sin länstol. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free