Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Fallet från klippan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
var verkligen en förtjusande natt — sjön lugn, luften
ljum, månskenet klart som dagen. Den bris som
morgonen lofvade hade sjunkit till en lätt vind, jemnt
tillräcklig för att föra ut fiskarbåtarne och öfverste Monotons jakt.
Adelaide Errol lemnade rummet på tå, tog på sig sin gråa
kappa med dess skyddande kapuschong och stal sig ut
genom stora porten. Hade någon predikat för henne om
det oförsigtiga i dessa korta månskensutflykter skulle hon
ha skrattat honom i ansigtet och sagt att hon var lika
säker utom som inomhus. Måhända var hon det, ty ett
rop skulle ha kallat hela slottet till hennes hjelp.
Lady Dane sof alltjemt — dess mera djupt måhända
emedan det denna qväll dröjt längre än vauligt innan hon
somnade, till hennes otåliga systerdotters hemliga förtret.
Hade hon blott i detta ögonblick kunnat se den unga
damen som nu med lätta och sorglösa steg trippade
öfver gräset! Lady Dane hade kommit betydligt ur sin
jemnvigt tillfölje af dagens förnämsta händelse — tvisten
med Ravensbird. Harry hade aldrig varit hennes
älsklingsson, men han var hennes son, och hvarje sorg
eller obehag som träffade honom fann ett tiofaldigt eko i
hennes bröst. Ah! om dessa likgiltiga söner blott visste
hvilka smärtor de förorsaka!
Plötsligt började lady Dane att drömma. Hon tyckte
att tvisten förnyades, att Harry höll fast i Ravensbird och
gaf honom slag på slag. Så liflig var denna sensation
att lady Dane vaknade.
Hon vaknade för att finna det ropen voro verkliga.
Hon satte sig upp i sin stol, förvirrad till en början och
undrande hvad som var på färde. Ropen voro dock icke
Ravensbirds; det var en qvinnas gälla skri och de kommo
från platsen utanför slottet. Lady Dane gick till fönstret,
kastade upp det och såg utåt. Ett grått föremål flög
öfver gräsmattan mot slottet. Lady Dane kände till en
början icke igen det, ehuru kapuschongen blifvit kastad till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
