- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
44

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Fallet från klippan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44

icke vidare ut på qvällarne, så att ni icke får se verkliga
spöken i stället för inbillade.

Lörd Dane förde sin stol långsamt tillbaka och Bruff
lyftade den öfver kanten af mattan vid dubbeldörrarne.
Lady Dane följde honom. Adelaide steg upp från sin
plats passivt lydig — såsom hon skulle varit, om lörd
Dane bjudit henne att taga ett glas opium i stället för
vin — då i detsamma hennes blickar föllo på hennes
kammarjungfru. Den franska flickans ögon voro fästade
på henne med en så besynnerlig blick, att Adelaide
studsade tillbaka i ett nytt anfall af fasa.

— Hvad är det Sophie? flämtade hon.

— Ingenting, mylady. Jag är ej rädd för spöken för
min del, och jag trodde ej att ni var det heller, mylady.

Men tonen i dessa ord var märkvärdigt djerf,
tilloch-med förtäckt oförskämd. Och lady Adelaide tycktes, i
stället för att tillrättavisa henne, vara färdig att falla till
flickans fötter och bönfalla att hon måtte tiga.

Ungefär vid samma tid eller kort förut kom Mitchel»
kustvakten, under sin patrullering gående rundt omkring
bergsudden nära Dane Castle, alldeles som föregående qväll
då Richard Ravensbird ropade till honom från klipporna.

Han gick försigtigt omkring udden, ty berget sträckte
sig så långt ut just der, att han knappt hade en fots bredd
att gå på. Hans enformiga steg voro måhända litet
snabbare än vanligt, ty detta var hans sista tur innan
flodvattnet skulle komma, och Mitchel, som aldrig varit stark,
längtade beständigt efter hvilotimman. Hans tankar
återvände till dagens stora händelse — tvisten emellan
Ravensbird och hans herre — hvilken hade blifvit bekant
för hela Danesheld en timma sedan den egt rum. — Det
är möjligt att minnet af hans samtal med Ravensbird
qvällen förut på samma ställe återkallade för hans erinring
uppträdet mellan kapten Dane och hans betjent.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free