- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
52

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Ravensbirds arresterande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52

— Det var troligtvis han! utropade Mitchel, talande
i öfverensstämmelse med sitt redan gjorda antagande. Jag
skulle dock aldrig ha trott det om honom. Men hvad är
att göra, tillade han energiskt; flodvattnet har säkert
bortfört kroppen.

— Är ni säker om att han var död, Mitchel? frågade
läkaren.

— Stendöd, sir. Det var just detta som skrämde
mig så.

Hvad var som sagdt att göra ? De kunde väl fråga
det! Utan vidare dröjsmål begåfvo de sig alla,
undantagande Mitchel och en person som stannade qvar för att
se till honom, till platsen för olyckshändelsen. De gingo
öfre vägen, ty stranden visste de vara omöjlig att passera
tillfölje af floden, som uu redan stigit högt.

Då de hunnit till klipporna utanför kapellet sågo de
nedåt. Flodvattnet var nära vid sin fulla höjd och
stranden betäckt deraf. Icke ett spår hvarken på ena sidan
eller den andra kunde ses af tilldragelsen, sådan don »f
Mitchel beskrifvits och det var knappast något annat alt
antaga än att den döda kroppen blifvit förd ut till sjös.
De tillfredsställde sin nyfikenhet genom att blicka ned på
vågorna, som skimrade så klara i månskenet, och
öfverlade derunder om hvad som borde blifva deras nästa
åtgärd. Någon måste meddela den sorgliga nyheten åt lörd
Dane, och läkaren samt advokaten, såsom de mest
passande, åtogo sig uppdraget.

—• Jag tycker icke om att göra det, utbröt doktorn
plötsligt, då de gingo öfver gräsplanen och sågo slottet
med dess ljus framför sig. — Harry Dane var visserligen
icke favoritsonen, men — han var likväl en son.

— Det är på samma sätt med mig, yttrade mr
Ap-perly. Vet ni, det faller mig just nu in att ni och jag ej
äro de rätta att göra detta. Jag tror att det bör tillhöra
Herbert Dane.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free