- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
71

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hennes ed

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

71

gifva samt ond öfver hennes föregående nekande. — Om
ni icke säger hvad ni vet, skall jag låta förhöra er på ed.
Ni berättade mig, att ni ni gick inom ruinerna och
började tänka på spöken och att denna tanke skrämde er.

— Ack, nej, nej, onkel, icke edgång! utbröt hon,
liksom hade donna hotelse kommit henne att glömma allt
annat. — Jag skall berätta er hela sanningen genast —
jag vill det verkligen, tillade hon, vändande sig från
polissergeantens skarpa blick. — Det är sannt att jag
började tänka på spöken då ]ag sprang genom ruinerna och
jag vände förskräckt tillbaka, då jag hörde några röster
utifrån, nära kanten af klipporna. Jag kände mig glad
deröfver, emedan det gjorde att jag icke kände mig så
ensam, och jag gick försigtigt till dörröppningen och såg ut.
Tvenne män voro på kanter af klippan, stridande med
hvarandra — och i nästa ögonblick försvann den ene af
dem — han hade fallit’ utför. lag blef häraf nästan
dödsskrämd. Jag sprang genom ruiien och tillbaka till slottet,
och jag tror att jag skrek, eluru jag icke vid tillfället
visste derom. Bruff kom ut och mötte mig, och detta är
allt hvad jag vet.

— Hvarför uppgaf ni icke dstta genast? utropade lörd
Dane och hans panna mörknade.

— Jag var för förskräckt, siyftade hon. Dessutom
tänkte jag att tant skulle vara tillräckligt ond på mig
derföre att jag gått ut, utan att jag lehöfde bekänna hvad
jag sett.

— Hade ni talat i går afton, så hade ni kanske
räddat Harrys lif, yttrade lörd Dane i låj ton. Igenkände ni
honom?

— Ack nej, onkel, yttrade hon n»d en klagan, huru
kan ni fråga det?

- Igenkände ni den andre då? frågade
polissergeanten.

— Jag igenkände ingendera af dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free