Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. En annan sida af nattens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Det sätt hvarpå Ravensbird stod framför Herbert
Dane — djerf, full af sjelfbeherrskning, utan att en
muskel rörde sig i hans ansigte, utan att en darring hördes
i hans röst, utan att hans forskande ögon en enda gång
förändrade sin oberoende blick — förvånade icke litet
gentlemannen.
— Tillåt mig då säga er, mr Herbert, att jag icke är
skyldig. Tillåt mig säga er ännu något mera. Skall
jag det?
— Hvad då? frågade Herbert höjande en
frågande blick.
— Jag tror att jag skulle kunna utpeka den
brottslige. Så säkert som ni och jag stå ansigte mot ansigte,
sir, tror jag det.
— Hvad menar ni? frågade Herbert Dane efter en
paus af öfverraskning.
— Jag menar hvad jag säger, sir. Jag må ha orätt;
jag har intet bevis, men jag är nöjd med att vänta på ett
sådant. Jag vet någon mera än mig sjelf som hyste agg
till kapten Dane.
Mr Herbert betraktade den talande från hufvud till
fot, osäker om huru han skulle förstå hans djerfva ord
och ännu djerf vare sätt.
— Ni anser mig för fri, sir. Men då en oskyldig
man anklagas för uppsåtligt mord, kan någon frihet i ord
ursäktas honom.
— Frihet är en sak, Ravensbird, osanning är något
annat. Jag förmodar ni vill säga mig — —
— Jag säger blott sanningen, sir, afbröt Ravensbird
djerft. Jag tror jag vet hvem det var som brottades på
klipporna med min herre, lika säkert som om jag
bevittnat det.
— Ah, sade Herbert Dane utan att kunna undertrycka
en sarkasm i sin ton, ni var således icke vittne till
brottningen !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
