- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
106

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Dödlighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106

— Hvad har jag gjort för att förolämpa er ?

— Ingenting personligen. Men jag vill ej vara falsk
mot Harry Dane. Jag skulle ej kunna vara det af blott
fruktan; jag skulle tro att hans vålnad kunde komma och
besöka mig. Han var min trolofvade.

— Ni brjrdde er ej om honom, gemälte Herbert Danø
i det han förvånad betraktade henne.

— Deri ligger det. Hade jag brytt mig om honom,
skulle jag sakna honom mindre — om ni kan förstå en
sådan känsla. Nu tänker jag så mycket mera på honom.

— Men ej för att viga er vid hans minne. Säkert
kan detta ej vara er mening?

— Kanhända icke. Jag känner mig så olycklig i
detta hus, att jag tror om någon komme och f. agade mig
om jag ville lemna det med honom, skulle jag göra det.
Dock ej med er\ ni var i förbund raed mig att utöfva
detta bedrägeri mot Harry. Jag ber er om förlåtelse för
att jag säger detta, mr Herbert Dane! Jag fruktar ni
skall ej förstå mina känslor, men jag kan verkiigen ej
hjelpa mig sjelf.

— Adelaide, min älskade, jag tror att jag förstår
era känslor; jag inser deras giltighet och beklagar er;
men de skola försvinna i samma mån som den skakning
era nerver erfarit försvinner. För närvarande vill jag ej
vara enträgen; jag vet att ni älskar mig; att ni i hela
verlden ej älskar någon annan, och jag är nöjd med att
afbida min tid.

Han talade med öm försigtighet. Adelaide höll upp
sina händer framför ögonen; hon älskade honom
verkligen, honom och ingen annan. Han tog ett steg mot
henne, men liksom om hon fruktat for sin egen svaghet,
reste hon sig från sin stol och flydde ut ur rummet,
dervid hon nästan sprang emot lady Dane, som inträdde i
detsamma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free