Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Dödlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
sluten. Derefter lemnade de rummet och hvem som ville
fick sedan inträda.
Denna natt fattades de flesta i huset af ett slags
forföran som förorsakade en oangenäm uppståndelse.
Händelsen gjorde att Sophie led af hosta; den hade plågat
henne några veckor och var denna natt mycket
besvärlig. Hon brukade intaga en dryck som hon kallade
kornvatten emot detta onda; denna dryck bar hon upp
regelbundet hvarje afton då hon skulle gå till sängs. Denna
qväll glömde hon det — eller kanske rättare, hon ville
ej gå ner efter den, ty liksom de öfriga tjenarne kände
lion sig rädd att passera genom de langa korridorerna då
hon erinrade sig hvad som fanns i huset. Hon hade
blifvit qvarhållen till helt sent af lady Adelaide och visste
att ingen fanns qvar i nedra våningen. Men ingen sömn
kunde hon få. Hennes hosta var mer än vanligt svår.
Slutligen förlorade hon tålamodet, steg upp ur sin säng
och beslöt att trotsa spökfantasier och ensliga korridorer
samt gå och hemta sitt kornvatten.
Efter att ha svept en schal omkring sig och tagit en
lampa i handen begaf hon sig i väg. För att komma dit
hon ämnade sig måste hon gå ned för stora trappan, ty
hon sof i ett rum som lag intill lady Adelaides, samt
vidare genom den långa dystra korridoren och förbi
dödsrummet. Huru Sophie darrade under vägen, huru hennes
hjerta slog då hon passerade förbi dörren, skulle hon ha
skämts att omtala vid dagsljus. I likhet med de flesta
fransyskor af hennes klass och bildningsgrad, hade hon
en vidskeplig rädsla för att vara i närheten af lik, ehuru
hon djerft förklarat för lady Adelaide att hon ej trodde på
gengångare. Men det är ett gammalt ordspråk som säger
att "ju mer brådska, dess mindre skyndsamhet", och
stackars Sophie fick erfara dess sanning; ty så stor var
hen-Des brådska, utt just i detsamma hon passerade förbi den
förskräckliga dörren förlorade hon en uf sina tofflor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
