Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Dödlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
farit denna omotiverade midnattsfasa, läsare, skall ni
förstå Sophies förskräckelse. Hennes ögon vändes
oemotståndligt och i trots af hennes vilja rakt mot dörren,
liksom dragna åt detta häll af någon hemlig makt; hade
hennes lif berott derpå, skulle hon ej kutmat vända bort dem.
I samma Ögonblick hördes ett ihåligt, klagande ljud
afbryta tystnaden i rummet.
Nästan förlamad af fasa, nästan från sina sinnen, föll
Sophie emot dörren, och denna rörelse hade till följd att
den gick upp, som om den ej varit riktigt låst; likväl
visste Sophie att dörren blifvit säkert stängd föregående
afton i skymningen. Hade ej dörrposten gifvit henne stöd,
skulle hon ha fallit med hufvudet inåt rummet; men denna
omständighet räddade henne. Det hördes ett ytterligare
klagoljud och någonting liknande en ljusflod strömmade ut
ur rummet. Den olyckliga Sophie brast ut i de mest
högljudda ångestrop, flydde det fortaste hon förmådde genom
korridoren, släppande muggen, som flög i bitar och gaf fritt
lopp åt kornvattnet att flyta öfver stengolfvet! Att locke*
på kistan hade lyftats af, att någonting rest sig derur och
kom efter henne, det var den sista af hennes inbillningar.
Hennes ångestrop hördes öfver hela huset och ut
kommo de förskräckta tjenarne; gång på gång upprepades
ringningarne från lörd Danes klocka; lady Adelaide, eora
hade dålig sömn numera, öppnade sin dörr och visade eti
ansigte lika blekt som sin kammarjungfrus.
Sedan de samlats och lyssnat till den förskrämda
Sophies berättelse, gingo några af de modigaste domestikerna
ned till likrummet, och der blef saken fullkomligt
förklarad.
Knäböjande på stengolfvet vid sidan af likkistan,
omedveten af alla yttre föremål utom sin sorg, låg lady Dane
der med endast en hvit toilettklädning dragen öfver sin
nattdrägt. De ljud af klagan, af sorg, som Sophie hört,
hade kommit från henne, och "ljusfloden", som Sophie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
