- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
122

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Margaret Bordillion

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122

dröm. Bättre för henne om hon upptäckt sanningen från
början — det mörka molnet som olycksbådande uppsteg i
aärheten, skulle ej så skoningslöst ha utgjutit sin vrede
öfver hennes värnlösa hufvud.

En morgon, blott få dagar efter lady Danes död, då
mr Lester steg upp från frukostbordet, anmärkte han att
sommarhettan tycktes komma tidigt, och att de gjorde
bäst i att ombyta sitt frukostrum. Det var deras vana att
göra så under de heta månaderna, ty det som vanligtvis
begagnades låg öppet för morgonsolen.

— Jag skall tillsäga tjenstefolket derom, sade miss
Bordillion.

När sonen Wilfred var hemma frukosterade de
vanligen alla tillsammans — sä äfven denna morgon. Miss
Bordillons nièce Edith var hos dem. Hon var enda
barnet af major Bordillion och hade nyss blifvit hemskickad
från Indien, der majoren, en enkling, var stationerad. Miss
Bordillon tog henne till sig och sökte sig om efter en
lämplig skola för henne.

De två små flickorna, älskliga barn båda två, hoppade
ut på gräsplanen genom det öppna fönstret. Wilfred
skyndade efter dem. Hans hufvudsakliga nöje, då han var
hemma, låg i att göra de två flickorna små skälmstycken,
på skolgossars vanliga vis. Wilfred var fjorton, Edith
Bordillion tolf, Maria tio år gammal.

Miss Bordillion satt på en stol vid fönstret för att
läsa ett bref som hon fått med posten, då hon plötsligt
hörde mr Lester ropa henne. Han var i ett angränsande
rum. stående vid ett fönster som låg mot söder.

— Se hit, Margaret, jag vill veta er åsigt, sade han
under det hon lade bort brefvet och närmade sig. Har ni
någonsin kommit att tänka på hvilket präktigt drifhus
som skulle kunna anläggas från detta fönster?

— Det skulle vara en förträfflig plats för ett sådant,
svarade hon. Jag tror att jag hört er anmärka detta förut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free