Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Margaret Bordillion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
— Mycket troligt. Idéen rann upp i min hjerna för
någon tid sedan. Om jag någonsin utför den skall det
rara nu.
— Hvarföre nu just? frågade miss Bordillion.
Mr Lester smålog. Det var hvad man skulle
kunna kalla ett blygt småleende, och hans vackra ansigte
hade ett ovanligt utseende af förvirring. Denna term låter
ej riktig då den användes på en man; men på honom kan
den dock användas. Hans ansigte var nästan qvinligt
skönt, till den grad att det endast var det djupt
passionerade som glimmade från hans djupt liggande blå ögon som
räddade det från att synas qvinligt. Margaret Bordillions
kärlek lågade upp inom henne då hon såg honom stå der
i morgonsolens strålar. Han vände sin blick rakt emot
henne och frigjorde sig från sin förvirring under ett öppet
småleende.
— Det är nu två år sedan Katherine dog, sade han,
i det han sänkte sin röst till den låga ömma ton som hon
alltid tyckte smeka sitt öra. Skulle ni bli mycket bestört,
Margaret, om jag började längta efter någon som fyllde
hennes plats?
Huru häftigt hennes hjerta slog vid dessa ord, visste
hon blott sjelf. Mr Lester smålog fortfarande.
— Och i så fall förstår ni väl att vi böra få det gamla
huset upputsadt på förhand. Det skulle ej gå för sig att
uppskjuta dermed till efteråt. Hvad säger ni, Margaret?
Säga, stackars varelse! ingenting. Margaret Bordillion
stod med nedlutadt ansigte och blossande kinder. Hon
var alldeles på villospår. Visserligen kunde hon ej tyda
dessa ord som ett frieri, hon hade bättre förstånd; men
hon trodde att hvad de inneburo hade afseende på henne
sjelf. George Lester var en af dessa män hvilkas sätt
mot qvinnor är af naturen ljuft och ömt. Man får förlåta
Margaret Bordillion att hon nu fann hans sätt sådant ooh
tillskref det andra orsaker; hans lätta förvirring, någonting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
