Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Infördt af fiskarebåten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
Adelaide blef obemärkt under den allmänna
förvirringen. Åtskilliga af tjenstefolket hade samlats i
slottsporten; fiskrarne gestikulerade och talade högljudt på sin
provinsdialekt; lörd Dane som denna eftermiddag varit uppe
hade låtit rulla sig ned i sin stol och betraktade scenen
från förstugudörren. Eavensbird stod framför honom och
berättade huru och genom hvilka tecken han igenkännt
liket. Om någonting kunde ha öfverraskat Adelaide i
detta ögonblick, var det åsynen af Ravensbird. Han hade
kommit dit med fiskrarne och lörd Dane ville höra hvad
han hade att säga innan han befallde honom aflägsna sig.
Hvilket motif, som dref lady Adelaide att störta fram
till båren skulle hon ej kunnat säga; möjligtvis var hon
i detta ögonblick af sinnesrörelse, af förskräckelse till
någon del omedveten af sina handlingar. Att hon var
under inflytelse af någon mäktig själsrörelse, kunde ingen
som såg hennes likbleka ansigte, hennes vilda blickar,
betvifla. Hon hade nått fram till handbåren och skulle
lyfta upp täckelset öfver liket när en af fiskrarne utan
ceremonier sköt henne tillbaka.
— Det är ingen syn för er, sade han, vädjande till
lörd Dane. Det är ingen syn för qvinnor, unga eller
gamla; ni må sjelf döma derom, mylord.
— Gå bort, sade lörd Dane till henne, i en sorgsen
men befallande ton, efter ett ögonblicks paus, hvarunder
han sökt öfvertyga sina egna ögon om att det verkligen
var lady Adelaide. Hvad för er hit ?
— Ni skulle aldrig glömma en sådan syn under hela
ert lif, unga lady, inföll en annan fiskare, som ställt sig
tätt bredvid båren för att afhålla henne ifrån den, ty han
hade sjelf döttrar.
— Lemna platsen, Adelaide! är ni vansinnig?
upprepade lörd Dane strängt.
— Ja, jag tror jag är vansinnig mumlade hon efter
att ha samlat sin eftertanka och i det en stark rodnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
