Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Arrendet af Hawthornes värdshus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
— Ja vi ha god tid, sade mr Lester för sig sjelf
under det han drog upp sodavattensflaskan. Och jag är alls
inte ledsen öfver att de der fjeskade åstad och talade om
saken i förväg. Att Margaret skulle se saken från en
sådan synpunkt! Jag har aldrig sett henne så upprörd. Det
är just likt qvinnorna med sina romantiska griller att kunna
föreställa sig att då en man förlorar sin hustru han skulle
fortfarande vara gift med henne i grafven; de ha cj något
sundt förstånd. Och hvad mig serskilt beträffar, så vet
Margaret att jag ej hyste någon kärlek för min hustru,
endast högaktning — bah ! hon skall nog komma till sitt
förnuft igen. Jag tror att jag får ha en smula brandy i
detta sodavatten, tillade han och ringde på klockan efter
Jones.
Miss Bordillion gick rakt till sitt rum och satte sig
ner att tänka. Hvad skulle hon göra ? Hvad borde hon
göra? Hon var en qvinna som var i hög grad känslig för
samvetets röst, som var i hög grad angelägen om att,
äfven med sjelfuppoffring, troget fullgöra hvad pligten bjöd
henne. Mr Lesters vädjande till hennes löfte att vårda
Maria hade rört hennes samvete.
— Jag lofvade Katherine. Jag sade att jag aldrig
skulle lemna barnet i en skola eller åt en guvernant utan
min tillsyn. Skulle jag sätta mitt eget lidande, mina
känslor i jemnbredd härmed? frågade hon sig sjelf. Jag
förtjenar detta straff. Hvad rätt hade jag att antaga att
han ämnade begära mig till hustru, derföre att jag gifvit
efter för en dåraktig kärlek till honom? Ja, jag
förtjenar dei! Jag får taga lidandet på mig och bära det i
tysthet så godt jag kan.
Hon satt uppe till morgonens första timmar och
utkämpade en hård inre strid. Innan hon reste sig gjorde
hon ett slags kompromiss mellan sina känslor och sitt
samvete. Hon sade för sig sjelf att hon ej skulle skynda
bort genast, som hon först tänkt att göra. Hon skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
