Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Margarets kalk blir rågad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
tade sig tillbaka mot väggen för att få ett ögonblickligt
stöd; hennes ansigte blef fullkoralikt likblekt, men hon
försökte dölja sin sinnesrörelse så godt hon knnde, och på
hennes stackars torra läppar sväfvade ett svagt småleende
då hon vände sig till Sophie och yttrade:
— Gifta! Verkligen?
— Ja, men jag trodde sannerligen inte att det skulle
bli gjordt i afton, miss, svarade denna talföra
mademoiselle. Min unga lady har sutit klädd hela långa
eftermiddagen, men le curé — hvad är det ni kalla prestman
— kunde ej bli funnen. Klockan var nio när han kom,
och vi hade nästan uppgifvit all tanka på saken. De
blefvo vigda i stora salongen och miss Dane fungerade
som brudtärna i svart klädning. Det var ej något godt
tecken och jag sade dem det, men de ville ej lyssna.
My-ladys drägt var deremot fullkomligt i sin ordning, det var
en ny klädning som just blifvit gjord åt henne straxt
innan sorgen började och hon hade aldrig burit den förr;
slöjan och blommorna var jag ute och lyckades förskaffa
mig i Danesheld.
Margaret Bordillion hade hört nog. Tiffle började
tala om det besvär hon och tjensteflickorna haft; men hon
lyckades komma förbi dem oeh gick upp för trapporna.
Dörrarna till mr Lesters rum stodo öppna och en flod af
ljus trängde från dessa ut i korridoren. Margaret lutade
sitt värkande hufvud mot väggen och öppnade brefvet.
Det innehöll blott i några rader en underrättelse om
hvad som skulle komma att hända, och skälen till
brådskan, nemligen att lady Adelaide ej hade något annat hem
att taga sin tillflykt till och önskade att lemna slottet nu
genast, sedan den nye peeren tagit det i besittning.
Brefvet var ytterst vänskapligt, nästan ömt skrifvet; och hon
stod och betraktade orden, hon visste ej huru länge, med
ögon som voro fördunklade af lidandets tårar.
— Margaret!
En Qvirntu Kil. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
