Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Willfred Lester får sorger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
öfver att gudarne ej varit så nådiga mot honom att de
förminskat antalet.
Tiffle var fortfarande på Dane Hall, och Tiffle
florerade. Hon hade qvar sin befattning som lady Adelaides
kammarjungfru och styrde öfver tjenstepersonalen med en
myndighet, stark och fast och odisputabel. Under de
första åren efter giftermålet hade Tiffle åtföljt lady Adelaide
på hennes resor; men när familjen tillväxte, befanns det
vara nödvändigt att Tiffle qvarstannade på Dane Hall för
att hålla kontroll öfver hushållet, och lady Adelaide
engagerade en fransk kammarjungfru: en mamsell som talade
franska med de små då hon vistades på Dane Hall, och
under dessa sejourer afstod hon ofta sin plats åt Tiffle.
I ett afsende hade Tiffle lyckats på ett för henne
mycket tillfredsställande sätt: nemligen i att mellan lady
Adelaide och Wilfred Lester uppväcka en bitter
fiendskap. Det var ej något öppet krig, och Wilfred såg blott
sällan lady Adelaide; men vi begagna ej ett för strängt
uttryck då vi säga att det hos bådadera grodde ett
ömsesidigt hat. I sin blinda orättvisa betraktade lady Adelaide
Wilfred såsom en inkräktare i huset, såsom en person den
der tillfogade hennes egna barn en grym orättvisa, ifall
mr Lester testamenterade till honom — ■ såsom det
billigtvis kunde antagas att ban skulle göra — hans rättmätiga
andel af fädernearfvet. Wilfreds rättmätiga andel borde
ha varit en ganska betydlig andel, alldenstund mer än
hälften af mr Lesters förmögenhet tillföll honom från hans
första hustru. Wilfred å sin sida kände ett naturligt
missnöje öfver sin fars andra giftermål, då det haft till
resultat att han och hans syster numera ej hade något
egentligt hem. De besökte det understundom, det är sannt,
men mera såsom gäster än såsom barn i huset, och det
blef allt mer och mer tydligt för båda att de betraktades
såsom inkräktare; mest kände likväl Wilfred att så var
förhållandet. Det var ej möjligt annat än att denna orätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
