- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
226

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Willfred Lester får sorger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

226

tillståndsbevis i sin ficka och åberopade öppet Ediths
löfte.

Jag ämnar ej försvara någondera af dem för det steg
de togo. — Det var ett af de dåraktigaste man gerna
kan tänka sig. Miss Bordillion gjorde invändningar
deremot och uppmanade dem att närmare öfverväga det
okloka deri och åtminstone vänta tilldess färska nyheter kunde
ankomma från öfverste Bordillion. Wilfred ville ej lyssna
härtill: en hemlig röst tycktes hviska till honom, att om
han och Edith nu skiljdes åt, skulle det blifva en
skiljsmessa för åratal, kanhända för lifstiden; dessutom
föreställde han Edith — och tänkte det verkligen sjelf — att
när de engång voro gifta, skulle hans fader komma
emellan och bevilja honom åtminstone hundrafemtio pund
årligen. De nödvändiga förberedelserna vidtogos sålunda, ej
för ett helt och hållet hemligt giftermål, men för ett som
var nästan likbetydande med ett sådant.

Några få dagar derefter körde mr och lady Adelaide
Lesters åkdon, som väntat på dem vid stationen, upp till
Danesheld-Hall. Det var en behaglig septemberafton och
strålarne af den nedgående solen föllo på lady Adelaides
vackra ansigte, då hon steg ur vagnen. Ett vackert
ansigte var det fortfarande — en fin rodnad betäckte
kinderna och håret var silkeslent, men en viss apati låg i
sjelfva uttrycket.

Hon gick genast upp på sitt rum för att kläda sig
till middagen, den franska kammarjungfrun, mademoiselle
Celina, kastade hastigt af sig sin resmössa och schawl
och gick med stor skyndsamhet och många ursäkter in,
för att betjena henne. Skulle mylady värdigas ursäkta
att hon var utan hufvudbonad? En fatal händelse hade
inträffat — hon hade förlorat nycklarne till sin koffert
och kunde ej få någon annan: skulle myladys godhet
nånsin kunna förlåta det?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free