- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
236

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Lord Dane hemma igen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

236

lady Adelaide. Det äldsta barnet, George, satt och
slumrade i en beqväm länstol.

Mr Lester kom på samma gång som underrättelsen
att diner’n var färdig. Deras middag intogs tidigt på Dane
Hall, klockan sex. Han gaf sin hustru armen och Maria
följde efter. Inga gäster voro hos dem denna afton, och
måltiden var snart förbi. Lady Adelaide hade velat att
George skulle sitta vid middagsbordet, såsom hon ofta
ville, och gossen, sjelfsvåldig och framfusig, tillät ingen
annan än han sjelf att bli hörd. Då desserten inbars
kommo två till af barnen, och sedan de blifvit väl
förplägade med goda saker blef det något uppehåll i bullret.

Ej så med vinden. En ryslig stormil skakade
fönsterrutorna och mr Lester vände på hufvudet.

— Huru skall det gå med dem som äro på sjön
denna natt! yttrade han.

— Jag trodde en gång att hästarne skulle rusa
öfver klipporna med mig, sade lady Adelaide i släpande ton.

Ada, hvad är det åt dig? Har du ätit för mycket?
Tag henne i ert knä, Maria.

— Yågade ni er upp på höjderna idag? frågade mr
Lester. Det var ej rätt klokt, Adeluide.

— Jag lemnade dem snart när jag fann huru det
blåste, svarade lady Adelaide. Jag förmodar ni ej haft
någon jagt i dag?

— Omöjligt i en sådan ursinnig blåst. Dane kom
likväl ut jagtklädd; jag skrattade åt honom. Han saie
att han skulle titta in i afton, Adelaide.

Hon såg hastigt upp vid dessa ord och ett moln
sväfvade öfver hennes ansigte. Det återtog dock snart
sitt vanliga uttryck och hon yttrade i sin likgiltiga ton:

— Jag skulle tro att blåsten håller honom hemma.
Maria, har barnet somnat ?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free