Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Lord Dane hemma igen - XVI. Nöd och brist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
— Yill ni ej hellre ha det så, än få ett omedelbart
afslag ?
— Jo. Men hvarför ett afslag?
— Jag är verkligen ej beredd att diskutera detta
ämne nu, sade mr Lester, i det han reste sig upp. Ni
måste gifva mig tid till öfverläggning. Säg ingenting till
Maria. Låtom oss söka upp lady Adelaide.
Han kastade en blick på sina oordnade papper, blåste
ut ljuset, som han skrifvit vid, och stängde omsorgsfullt
dörren till sitt rum. I samma ögonblick öppnades
förstugudörren och Maria inträdde.
— Ack, hvilket väder! utropade hon. Min slöja har
blåst bort och det var lyckligt nog att jag kunde rädda
min hufvudbonad. Se på mitt hår. Är detta lörd Dane ?
Se. ej på mig!
Mr Lester stirrade förvånad och frågade henne hvad
i all verlden fört ut henne?
— Jag trodde ej vädret var till deu grad dåligt.
Jag gick till miss Bordillion’s. Hon ville ej låta mig
stanna utan skickade hem mig igen mellan Mary och den
gamle trädgårdsmästaren. Jag ville se dem på återvägen;
blåsten blir värre för hvarje minut.
Maria lade sin hatt och sin schawl på en bänk i
förstugan, flätade ut sitt hår och gick vid lörd Danes
arm tillbaka till förmaket.
XVI.
Nöd och brist.
När en författare bar att berätta olika tilldragelser
på samma tid är han ofta i villrådighet om hvilka han
skall berätta först. Miss Lester hade gått bort efter
diner^ denna stormiga afton och snart kommit tillbaka igen;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
