Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Nöd och brist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
— Det skulle vara underligt om ni älskade honom
särdeles högt, utbrast Wilfred. Han har ej tillåtit oss
älska honom. Uteslutande sysselsatt, som han varit, med
sin lady och sina barn har han ej visat någon
tillgifvenhet hvarken för er eller för mig.
— Jag tror ej vi böra tala om denna sak, afbröt hon
mildt. Ni talar om möjligheten af att jag skulle bli
förbjuden samtala med er; jag säger att om detta händer är
det ert eget fel, Wilfred, sade hon. Hvad är det för
berättelser som hviskas om er?
— Berättelser?
— Om oloflig jagt och olofligt fiske, om att ni är
ute nattetid med löst folk. De tala om anfallet mot lörd
Danes uppsyningsman.
— På tio mils omkrets tala de ej om något annat,
svarade Wilfred bekymmerslöst.
— Men de säga — några säga — att ni var en af
angriparne.
— Åh! göra de det ? Det är väl att jag nu har rygg
att bära det. Hvem säger det?
— Jag vet ej.
— Hvem sade det till er?
— Ryktet derom har spridt sig till Dane Hall. Jag
förmodar det är genom Tiffle. Lady Adelaide sade ett
par ord derom till mig, och det gjorde mig orolig. Jag
blef så uppskakad att jag icke kunde göra en enda fråga;
och om jag gjort det, hade hon kanhända ej svarat mig.
Ob, Wilfred, kom till Dane Hall och vederlägg detta
rykte om ni kan!
— Om jag kan? — hvad menar ni, Maria? Tror ni
att jag går ut om nätterna för att mörda skogvaktare?
— Då skall ni komma till Dane Hall och förklara
er, var det ifriga svaret.
— Nej, jag är förbjuden att komma till Dane Hall.
Oroa er inte, Maria; lady Adelaide och Tiffle kunna säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
