Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Nöd och brist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
hvad de vilja; min rygg är bred nog för att bära det,
säger jag er.
— De tala om giller och snaror som ni lagt ut på
andras jagtmark, fortfor hon.
— Jag förstår; de vilja göra mig till en fullkomlig
tjufskytt. Nåväl, Maria, låt min far och hans hustru
fröjda sig åt skandalen. Om jag blefve hängd eller
trana-porterad, skulle de ha den tillfredsställelsen att veta att
de kört bort mig.
Maria Lester tryckte händarna mot sitt bröst, som
om hon ville dämpa den smärta hon der erfor. Hon
kände sig så ytterligt vanmäktig. Å ena sidan hennes
hårda styfmoder och fadren som beherrskades af denna;
å den andra brodern som var bragt till förtviflan, denne
broder sora hon så högt älskade.
— Huru tror min far att jag kan lefva, Maria, då
han ej lemnar mig något att lefva af? Hade jag ej gift
mig, skulle han säkert ha lemnat mig något, om också
endast huüdra pund om året. I stället kunde han ju för
att vara rättvis gifva mig dem nu. Men jag tror att de
önska att jag skall begå olagligheter, jag är säker att lady
Adelaide gör det.
— Ni är ute i afton med denna bössa.
— Jag kan ej begagna den i en sådan storm.
— Men ni har ju ej ens rättighet att bära den. Ni
liar ej tillståndsbref att jaga.
— Jo, det har jag.
För ett ögonblick trodde hon att han yttrade en
osanning.
— Jag har uttagit ett tillståndsbref; Margaret hjelpte
mig till ett sådant.
— Af mer än ett skäl var det liksom en tyngd
lyftades från hennes bröst då hon hörde dessa ord. Hon
skulle just svara då en rörelse der skogen var som tätast
ådrog sig hennes uppmärksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
