Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Nöd och brist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
— Jag mötte honom just nu med en bössa. Jag
vet ej hvad han ämnade begagna den till vid denna tid
på dagen. Han sade att han lånat dan. Vet ni om det
är sannt?
— Nej, jag vet ingenting derom. Jag tror att det
är sannt.
— Han sade mig att ni förhjelpt honom till ett
till-ståndsbref att jaga?
— Det är sannt.
— Skulle Wilfred göra någonting orätt, så tror jag
att det skulle döda mig, mumlade Maria upplyftande sitt
bleka och oroliga ansigte.
— Det skulle döda Edith.
— Och ni vill ej taga mig ur mina tvifvelsmål,
Margaret ?
— Maria, förstå mig rätt. Jag vet verkligen
ingenting om detta, utom att jag hört att rykten äro
kringspridda till Wilfreds nackdel. Jag tror ej de äro sanna
— jag hoppas att de ej äro det; och det bästa vi kunna
göra är, som jag sagt er, att ej låtsa om dem.
— Det skingrar ej mina tvifvelsmål, suckade Maria.
— Jag vill säga er hvad jag tänker göra, och det
är att låta er genast lemna mitt hus, sade miss Bordillion
skrattande; annars kommer ni ej hem i qväll.
Maria försjönk i ett dystert grubbleri öfver allt hvad
hon befarade. Men miss Bordillion lemnade henne ej
lång tid att hängifva sig deråt. Hon bad sin tjensteflicka
tillkalla mr Lesters trädgårdsmästare, en äldre man som
bodde nära derintill, och lät dessa båda följa Maria hem.
Antingen det var fria luftens inverkan eller tillfölje
af ungdomens spänstighet i lynnet, alltnog, Marias
modstulenhet var alldeles försvunnen då hon återkom hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
