- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
275

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Skeppsvraket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

275

— Nå, må vi då bli uppslukade, svarade Wilfred. Se
dit! tillade han, hållande sin hand i riktning mot skeppet.
När en hop af era medmenniskor uppslukas af hafvet, när
ni se dem vanmäktigt kämpande mot vågorna, stå ni och
tveka om ni skola försöka rädda dem — och ni vilja
kallas raska sjömän? Nej, följen mig, män! om det är
någon af er som förtjenar detta namn!

Huru smittsamt är ej exemplet — huru kraftigt
verkar ej liten smula uppmuntran! Åtskilliga förklarade sig
redo att bemanna lifräddningsbåten, och nästan hela hopen
följde efter Wilfred Lester.

Han var redan sysselsatt med båten när de andra
nådde fram till honom. En röst hördes som förklarade att
om lifräddningsbåten måste sättas ut, vore det bäst om mr
Wilfred Lester ej vore med bland dem som bemannade den:
han var ingen sjöman. Wilfred Lester uppfattade orden
och vände sitt vackra ansigte åt det håll hvarifrån
ljudet kom.

— Hvem sade det? frågade han.

— Det var gamle Bill Gand. Och Bill medgaf det.

— Ni är er ej lik i afton Bill Gand. Tror ni att
jag skulle yrka på att andra kastade sig i en fara, som
jag ryggade tillbaka för?

— Våga er i båten, master Wilfred, och ni skall ej
kunna nå skeppet, ropade Bill, hvarken ni eller de öfriga.

— Det är möjligt; men jag tror att vi kunna
hoppas på ett bättre resultat, var Wilfreds svar. Yi begifva
oss ut för en god sak och Gud är öfver oss.

De sista orden gjorde sin verkan, ty af alla har
sjömannen den mest obegränsade förtröstan till Guds
barmhertighet — en enkel, barnslig förtröstan som många hvilka
kalla sig mera religiösa borde afundas. De tvistade nu om
hvilka skulle bemanna båten och blefvo allt ifrigare och
ifrigare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free