Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. På Sailors’ Rest - XIX. Skrinet, som sjön kastade upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
— Femton tusen pund voro lemnade till lady
Adelaide Errol: en betydlig summa, men han utbetalade den
tillika med det öfriga.
— Hvarföre gifte han sig ej med henne ? utbrast den
sjuke mannen i skarp ton, liksom om han glömt den fråga
han förut gjort i samma ämne. Han var rik nog och
förnäm nog dertill.
— Hon slog om sir, såsom jag sagt er, och ville ej
ha honom. Det var en oförklarlig nyck af henne. Min
hustru var kammarjungfru åt lady Adelaide på den tiden,
och hon visste om afslaget och omtalade det för mig, men
vi ha ingenting nämnt derom. Det var ej i allmänhet
bekant att det var något ömmare förhållande emellan dem.
— Kanhända var det ej så särdeles ömt.
— Ack jo, det var det verkligen, sir, när han var
den obetydlige Herbert Dane, svarade Eavensbird. Ack,
föga tänkte han då, och lady Adelaide ej heller, att han
skulle bli hvad han nu är — lörd af Danesheld.
— Och han har ej gift sig, säger ni ?
— Ej ännu; och det finnes ingen arfvinge. Om han
skulle dö, skall namnet dö ut. Man tror att han
kanhända skall gifta sig nu, sedan han kommit hem för att
bosätta sig.
Mr Home svarade ej. Han vände sitt ansigte mot
väggen och ingenting kunde ses af honom annat än hans
silfverhvita hår och ögonskärmen.
XIX.
Skrinet, som sjön kastade upp.
Det var en liflig scen, icke mindre tilldragande
genom dess uppblandning med sorgsenhet, och solen sken
ned öfver den i all sin klarhet liksom på spe. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
