Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Skrinet, som sjön kastade upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301,
skulle kunnat tro att en marknad hölls på Daneshelds
höjder, ty folk armbågade och knuffade hvarandra i ifrig
nyfikenhet: rika och fattiga, gamla och unga, höga och
låga — alla hade samlats der morgonen efter
skeppsbrottet; och om vi icke talat om detta skådespel i den
ordning det inträffade, så är det emedan andra saker erfordrat
vår uppmärksamhet. Yågsamma personer hade kommit
ut till kusten redan i dagningen, men klipporna voro då
otillgängliga tillfölje af vindens häftighet, som skulle
ha slitit deras kläder i trasor, och tillochmed senare på
dagen försökte det, ehuru något af dess våldsamhet lagt
sig. Der låg det nu nere i hafvet, vraket af det en gång
vackra skeppet, till en del synligt i ebbvattnet, utan
tvifvel fasthållet af någon dold klippa, och liggande med
lä-sidan mot land. En stor mängd spillror och träbitar flöto
omkring, jernstycken kunde skönjas liggande på stranden.
Masterna, rårna, bogsprötet voro borta — allt med ett
ord som kunde försvinna var försvunnet, utom sjelfva
skrofvet, hvars tur ock skulle komma vid nästa
flodvatten. Mr Bill Gand, en auktoritet i dylika saker,
förklarade att "ingenting fanns qvar inom skutan," dermed
me-mande, att last, förråder och passageraresaker — allt hade
blifvit bortspoladt; men detta var dock icke fullt säkert.
Något mera förskräckande än trä eller jern flöt då och
då in till stranden, ehuru icke nära nog för att skrämma
bort åskådarne på klipporna, hvilka åskådare såsom
vanligt till mer än hälften utgjordes af det svagare könet.
Mr Lydney var ibland dem och syntes mycket
ängslig: ett skrin som varit ombord innehöll dyrbara papper
och han fruktade för att det skulle vara förloradt. Han
stod och blickade ned i hafvet, trotsande den farliga
vinden.
Miss Bordillion och Maria Lester stodo äfven helt
nära kanten, oförsigtigt nog, men drifna af sitt varma
medlidande och sin sorgsna nyfikenhet. En förvirrad be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
