- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
304

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Skrinet, som sjön kastade upp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

304,

men han visade mera mod än de mest bepröfvade sjömän.
Jag måste söka reda på hvar han bor och tacka honom.

— Skall jag säga er, hvem det var — skall jag visa
er, hvar han bor? yttrade Maria och blickade upp, drifven
af sin kärlek till den unge man han talade om —’ det
var min bror Wilfred Lester.

Främlingen log, då han blickade ned på hennes
glödande kinder, på hennes allvarliga ögon, glödande genom
de ännu fuktiga ögonhåren; han tänkte att han ännu
aldrig sett ett ansigte som varit hälften så skönt.

— Lester? sade han; ja det är det namn jag hört.

Miss Bordillion afbröt honom nu: hon var lika
mycket intagen af främlingen som hon någonsin vid första
ögonkastet blifvit af någon i hela sitt lif, och detta
oberäknadt, att han räddat Maria från en så omedelbar fara.

— Jag är miss Bordillion, yttrade hon; den närmaste
slägtingen som Wilfred Lester och denna unga dam ha,
deras far undantagen. Yill ni tillåta oss att fä veta
ert namn?

— William Lydney.

Under det få minuters samtal som följde, syntes det
dem som hade de känt hvarandra under åratal. Det är
ögonblick och tilldragelser, som nedbryta sällskapslifvets
skrankor mera verksamt än tiden kan göra.

Den som dernäst i ordningen kom till stranden var
Wilfred sjelf. De båda unga männen tryckte hvarandras
händer, och William Lydney yttrade lågt några få
hjert-liga ord i den andres öra.

— Jag tackar er för tvenne, tillade han, för mig och
för den andre räddade passageraren som nu befinner sig
på Sailors’ Rest.

Här kom miss Bordillion emellan och berättade om
den fara Maria nyss lupit och huruledes hon blifvit
räddad af mr Lydney.

Wilfred skrattade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free