- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
308

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Skrinet, som sjön kastade upp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

308,

— Jag vet icke, anmärkte Wilfred, men det synes
mig som skulle utsigten att återfinna skrinet vara mycket
ringa. Det är nitionio omöjligheter mot en möjlighet.

— Sannt, men jag har en sanguinisk natur, och
någonting hviskar till mig a.tt det ännu skall återfinnas.
Några lådor större än den ifrågavarande ha redan blifvit
upptagna.

— Huru stort är det?

— Icke stovt, men det är tungt tillfölje af dess inre
jernbeklädnad.

— Kan icke genomträngas af vatten förmodar jag?

— Nej; det är omöjligt.

De båda unga männen hunno till stället hvarest
dykarne hade sitt arbete och sågo ned på de qvarlefvor som
sjön kastat upp. De voro af olika slag, hvarandra mycket
motsatta saker, såsom man väl kan tänka sig. En del af
en större bjelke, en guldkedja, en liten tunna innehållande
salt kött, en förseglad låda innehållande bref och några
kistor. En gång trodde de att de skulle draga upp ett
stackars litet barn, men det var en stor vaxdocka, klädd
i siden och spetsar: dess unga egarinna var kallare och
mera liflös nu än dockan sjelf.

Ifrigt gick William Lydney att undersöka de nya
saker som uppfiskades. Man hade ej funnit egare till någon
endä af de artiklar som lågo på stranden. Egarne hade
gått med vaxdockans lilla egarinna och skulle icke vakna
mera i denna verld.

— Är skrinet ibland sakerna ? frågade kustvakten,
som kom fram medan mr Lydney stod lutad öfver effekterna,
ty hans ifver att återfå skrinet var ingen hemlighet.

William Lydney höjde på hufvudet och hans ansigte
utvisade en smärtsam känsla af bedragen väntan.

— Det finnes icke der, var det enda han sade.

Han och Wilfred gingo tillsammans derifrån. De
hade blifvit mycket intima och sågos emellanåt arm i arm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free