- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
319

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. På ett oförklarligt sätt försvunnet!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

319,

Mr Lydney gjorde en rörelse med handen till svar
och Bruff öppnade dörrarne för honom och visade honom
till förmaket.

— Namnet, sir? frågade han.

—- Mr Lydney.

Miss Dane var der, sysselsatt att leka med en
kanariefågel, och vände sig om vid hans inträde. Hon hade
ej åldrats så särdeles mycket sedan hon sista gången
framställdes för läsaren; linierna i hennes ansigte voro djupare
och håret var kanhända något tunnare, men ännu ganska
rikt. Hon var äldre än sin bror — jag vet ej ens om
detta blifvit nämnt förr — ej mindre än i sitt fyrtioandra
år, men skulle ha fått ett hysteriskt anfall om hon
misstänkt att Danesheld vetat om det. Hon antog fortfarande
en tjugoårig flickas sätt och klädedrägt. Hennes kinder
voro röda, ehuru kanhända mindre röda än förr; hennes
anletsdrag voro fina och vackra; hennes bruna lockar nedföllo
på hennrs hals, och hennes blå ögon hade en vana att
blygt sänkas för blickarne från andra ögon, särdeles
gent-lemens. Om man ej tog hennes fåfänga tillgjordhet med
i beräkning, så hade miss Danes barnsliga enfald
någonting intagande i sig. Hon var klädd i en ljusblå
sidenklädning och åtsittande tröja hopknäppt med
silfverknap-par. I första ögonblicket trodde William Lydney
verkligen att hon var en ung flicka.

— Jag har ju äran tala med miss Dane ?

Miss Dane sköt in kanariefågeln i sin bur och neg
och smålog samt neg igen. Hon bibehöll sin gamla
benägenhet för vackra främlingar och hon hade aldrig sett
en mera intagande man än den som nu stod framför
henne.

— Hvilket ädelt utseende! sade hon för sig sjelf
och blef med ens förälskad i honom, i hopp att han skulle
vara lika artig mot henne tillbaka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free