Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Mr Lydney vädjar till polisinspector Bent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354,
Inspektören log på ett sätt som förtretade mr Lydney,
men han fortfor lugnt:
— Det är ett ord som ännu aldrig blifvit betviflade
— Måhända, sir, men ett ord betyder icke mycket i
lagsaker, om det ej stödes af bevis. Ni är amerikanare
har man sagt mig ?
— Såtillvida, som jag blifvit född på amerikansk jord
— icke vidare. Min far var engelsman, min mor
fransyska. Min fars familj har anseende i England och vet
att stå på sin rätt.
— Inspektörens öron öppnade sig en tum vidare och
hans tunga var färdig.
— Hvarest bo de? I hvad del af England? Lydney ?
Lydney? Namnet är icke bekant för mig såsom buret af
någon mera ansedd familj.
— Det är som jag sagt er. Jag kan ej gifva er
vidare underrättelse. Ni måste tro mig på mitt ord.
— Men hvad kan hindra er från att omtala det?
frågade officern.
— Det är min ensak, var det kalla svaret.
— Mycket bra, sir; ni har sagt just så så mycket
som jag väntade att ni skulle säga och ej mera, fortfor
polisofficern. Ni försäkrar att ni är någonting förnämt och
stort, och när jag ber er lemna öfvertygande bevis derpå,
vägrar ni det. Tror ni verkligen, att man skall kunna
lyssna till en anklagelse af er mot lörd Dane ?
Lydney betraktade honom under tystnad. Han tänkte
efter.
— Vill ni säga mig hvad ert ärende är på denna ort
och huru länge ni tänker stanna?
— Mitt ärende på orten? upprepade mr Lydney.
Hvarföre kastade hafvet upp mig här? Hvad den andra
frågan beträffar, så tror jag att om jag finner för godt
att qvarBtanna här, finnes ingen lag som skulle kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
