- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
370

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Spioneri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

570,

— Och äfven skogvaktare, tillade mannen.

— Mycket bra. Jag är hvarken det ena eller det
andra. Om ni hade lust att med bössa i ena handen och
snara i den andra spatsera häromkring i skogen från Ja-,
nuari till December, så gerna för mig. Yore det min egen
jagtmark skulle förhållandet vara annorlunda.

— Ni går således icke och omtalar i morgon att ni
träffade på mig med en bössa?

— Jag skulle ha svårt att omtala det då jag hvarken
känner er till utseende eller namn. Men om ni föredrar
ett bestämdt löfte, så tag det. Lifvet är kort nog; bättre
att lefva i vänskap med folk än tillfoga hvarandra
onödigt ondt.

Tjufskytten tyckte om tonen, tyckte om orden; och
den nästan förhärdade del inom honom som gjorde tjenst
som hjerta öfverlemnade sig åt talaren så hastigt att han
knappt kunde göra sig reda derför.

— Jag tror, sir, att ni är den gentleman som tagit
in på Sailor’s Rest och hvars skrin kommit bort? Jag höll
på att komma i förlägenhet för detta skrin igår.

— På hvad sätt? frågade mr Lydney, hvars intresse
plötsligen vaknade.

— Jag passerade händelsevis på vägen till mitt hem
förbi slottet då kärran lastades ur och jag stannade några
minuter och såg på. Polisen fick veta om det, och jag
vill bli hängd om de ej förde mig upp till stationen. Om
de trodde att jag sjelf tagit lådan från kärran eller att
jag sett någon annan göra det vet jag ej. Jag skrattade
åt dem. Unga Shad och ett par andra kunde intyga att
jag ej varit tillräckligt nära kärran för att röra någonting
som fanns der.

— Ni måste ha hört skrinet beskrifves. Såg ni det?

— Jag såg det ej, sir, såvidt jag kan erinra mig.
Men om, säsom jag hör, det var underst af sakerna, kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free