- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
377

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. En upptäckt för Wilfred Lester

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

377,

vi endast äro tåliga, skall det bli bättre, jag är säker
derpå! Låtom oss blott sätta vår lit till Gud! Man säger
att vi ej kunna vänta bättre och ta lida för vår olydnad.
Det torde vara så, men snart skall allt få ett godt slut,
Willy.

Att ett slut skulle komma visste han; om det skulle
bli ett godt slut var osäkert. Han fortfor med sitt
arbete en stund med hjertat svidande för sin hustrus olyckliga
belägenhet och uppfy]ld af bitterhet mot sin far och lady
Adelaide. Hastigt lade han ifrån sig sina verktyg och
gick ut i köket efter något som han behöfde. Tjenarinnan
satt vid bordet, rensande bönor.

— Hvar är gummiflaskan, Sally?

— Deruppe svarade Sally och pekade på en hylla.
Men det finnes ej något gummi uti den, sir.

Han tog ned flaskan och såg med bedröfvelse att det
var sannt som hon sade. Sally pekade på bönorna. Jag
vet ej hvad som skall göras för mrs i dag. Hon kan ej
äta detta.

— Det finnes ju en rapphöna, svarade Wilfred.

— Nåväl, herre, sanningen är att hon ej kan ata
rapphöns längre. När man är sjuk blir ens smak
underlig, och ni vet att under den sista månaden har det ej
funnits någonting annat än vildt. Jag har försökt alla
möjliga tillagningar af rapphöns för att fresta henne med,
men det är allt förgäfves.

Wilfred Lester stod sorgsen och öfverraskad. Han
visste intet sätt att skaffa något annat åt Edith; all kredit
var uttömd. Om en fårstek kunde rädda hennes lif,
måste han betala slagtaren innan den sändes hem.

— Kan ni ej koka några ägg åt henne för i dag?
frågade han.

— Jag kunde om jag hade. Ägg fås ej mer än
något annat. Och det är en annan sak som ökar vår
förlägenhet, sir: kolen äro snart slut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free