Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Mötet i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— När omständigheterna tillåta! upprepade Wilfred
Lester. De skola aldrig tillåta. Dessa tolfhundra pund
— men jag svär att jag ej skall afstå derifrån så lätt.
— Tänk ej på dem nu. Huru mycket skall jag
låna er?
— Gör ni detta anbud på allvar? frågade Wilfred
Lester.
— Allvar! upprepade Lydney; hvad menar ni? Är
det något så betydligt att ni skulle tvifla derpå eller tveka?
— Då är ni en god menniska, Lydney, och det är
mer än någon annan gjort för mig. Jag vill taga tio pund
för att bli qvitt denna fördömda lagsökning.
— Tala ej om så litet som tio pund! Ni måste —
— Ej mer — ej mer, afbröt Wilfred i det hans
ansigte åter färgades af rodnad. Rädda mig från fängelse
och jag skall tacka er; men jag behöfver ingenting för
mig sjelf.
Mr Lydney såg honom rakt i ögonen och yttrade i
låg ton:
— Det torde finnas andra som behöfva det om ni ej
gör det.
— Ej en vitten mer, sade Wilfred häftigt. Jag skulle
ej taga detta om det ej vore för nödvändigheten att
undslippa fängelse.
— Oh, Lester! hvarföre vill ni ej behandla mig som
en vän?
— Jag behandlar er som en vän i det jag tager så
mycket; och jag tackar er uppriktigt, Lydney, och skall
betala er när jag kan. All vidare hjelp afslår jag.
Med denna bestämda vägran afslöts ämnet.
Wilfred Lester gjorde ett besök hos mr Apperly,
lagkarlen. Han var squire Lesters affärskarl, men en
brytning egde rum mellan dem och egaren till Danesheld Hall
vände sig till ett annat, rivaliserande hus, en sak som mr
Apperly ej kunde förlåta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
