Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Mötet i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392,
Squire Lester lade dokumentet tillbaka i’sitt
jern-skrin och var lugnad; sedan tänkte han ej mer på saken
förrän den dag då Wilfred infann sig hos honom.
Det var en stjernklar natt då mr Lydney gick till det
beramade mötet med krypskytten Ben Beecher. Den
bestämda platsen låg så undandold som mr Beecher
någonsin kunde önska. Icke destomindre voro han och mr
Lydney ej allena. En person var närvarande som de föga
anade — lörd Dane.
För att göra denne ädling rättvisa stod han i
allmänhet öfver att spela spion; men hans misstankar i hänsyn
till Lydney hade blifvit på ett oangenämt sätt väckta -Och
han ansåg det vara en skyldighet mot samhället att få dem
bekräftade på hvad sätt detta än kunde ske. Dessutom
förorsakade de der krypskyttarne honom, ehuru godmodig
och beskedlig han i allmänhet var, ett bryderi som han
ville bli qvitt. Att få in hela sällskapet, Lydney
inberäknad, i fängelse, skulle vara en hugsvalelse för lörd Danes
hjerta.
— Det har ej lyckats, sir, var Ben Beechers helsning
då han nalkats mr Lydney, som först varit på på platsen.
Skrinet har ej blifvit bortstulet från kärran.
— Icke! utropade mr Lydney i en ton som förrådde
hans djupa missräkning.
Lörd Danes öron spetsades vid dessa ord. Men tänk
huru obiidt ödet var! I stället att ställa sig vid den sida
af skogsöppningen der lörd Dane befann sig, togo de två
konspiratörerna sin plats på den motsatta. Lorden, gömd
der träden voro som tätast, vågade ej flytta sig en tum åt
ett annat håll för att ej knakandet af grenarne skalle
förråda honom. Det är dock sannt att emellanåt gingo mr
Lydney och Ben Beecher fram och tillbaka öfver
skogs-öppningen under det de samtalade, och derigenom nådde
några spridda ord lörd Danes öron. Att de gjorde upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
