Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Tiffle råkar i raseri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
405,
Emellertid tycktes förhållandena inomhus ha blifvit
bättre för Wilfred Lester. Sally hade vändt sig till någon
slägting på långt håll, som hon kallade "onkel", och
derigenom skaffat litet kontanta penningar; hon hade äfven
lyckats genom fagra löften att erhålla ytterligare kredit hos
några handlande och handtverkare. Mrs Lester undrade
med bäfvan när allt detta skulle betalas. Hennes man
visade deremot denna ytterliga likgiltighet för följderna, som
alstras af förtviflan; hade Sally användt hans kredit för
hundratals pund, skulle det gjort honom detsamma. Hela
Wilfred Lesters vrede var nu riktad mot hans far för det
denne ej gifvit honom tillåtelse att läsa gåfvobrefvet: han
hyste den åsigt att gåfvobrefvet skulle bevisa att fadren,
fortfarande voro skyldig honom penningarne och att mr
Lesters vägran härledde sig från detta faktum. I början
talade han vidt och bredt derom, lofvade hämnd, lofvade
att han genom några förtviflade medel skulle bemäktiga sig
gåfvobrefvet; men sedermera föll han i dyster tystnad och
talade ej vidare om sina oförrätter.
Man hade börjat visa en viss köld mot mr Lydney i
Danesheld. Detta härledde sig ej från något särskildt
meddelande af lörd Dane, utan från det tvifvelsmål rörande
hans person, som blef en helt naturlig följd af
förhållandena. Hufvudmännen för de familjer, som börjat mottaga
hans besök, började märka att han ej sade mera om hvem
han var, eller hvad han var då förtroligheten tilltog, än
förut; tvärtom, han iakttog en märkbar tillbakadragenhet
rörande denna punkt och undvek att besvara listiga vinkar
äfvensom direkta frågor. Det var så besynnerligt, sade
man, att en ung man skulle ha slagit sig ner midt ibland
dem, utan att ha nämnt en bokstaf om hvem eller hvad
han var. När någonting sådant yttrades i närvaro af lörd
Dane, kastade han sitt hufvud tillbaka med den högdragna
Dane’ska gesten och krökte föraktligt sina läppar; detta i
förening med lörd Danes tydliga undvikande af mr Lydney
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
