- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
455

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Inbrottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

455,

— Jag vill se igenom huset, svarade Drake med
naturlig djerfhet. Och hvad det beträffar att ej röra en
bit bröd, så ifall jag får se den —

— Jag skjuter den förste som ror något i min fars
hus, hvad det än må vara, inföll Wilfred Lester i bestämd
ton i det han tog upp en pistol ur fickan. Drake!
Nicholson! se ni denna? Kommen ihåg öfverenskommelsen,
säger jag. Jag har lofvat er en belöning för det ni
bistån mig, och sedan jag försäkrat mig om gåfvobrefvet
skall jag vara i stånd att betala den; men hvad som för
öfrigt finnes i huset får ej röras.

Pistolen var utan tvifvel en öfverraskning för dessa
män, och det var Rannolikt att Wiltred Lester fört den
med sig i förkänslan at att något sådant skulle inträffa.
Men de voro djerfva och kallblodiga män: de hade
inlåtit sig i företaget med planer att se sig sjelfva till godo
och det var ej lätt att få dem att uppgifva dessa planer.
Drake och Nicholson började att hviska med hvarandra,
under det Lester lade papperen i ordning så att ej något
spår skulle synas af att skrinet blifvit undersökt.

— Se så, sade han, i det han tillslöt och låste
skrinet, nu gå vi ut lika försigtigt som vi kommit in !

Detta var lätt nog att säga, men ej så lätt att
verkställa. I det han tillslöt dörren till studerkammaren
och lemnade nyckeln qvar i låset, såsom han funnit den,
pekade han på dörren som ledde ut från husets front och
hvilken låg alldeles framför dem.

— Nåväl, gån ut derigenom, hviskade han till sina
följeslagare. Det är den lättaste vägen.

Han smög sig fram till dörren, lyftade upp
dörrha-karne, öppnade den försigtigt på glänt osh såg sig om
efter sina följeslagare. Dessa stodo qvar på samma ställe;
Beecher satte ifrån sig ljuset på ett bord som stod vid
väggen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free