- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
501

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Gömställena i slottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

501,

— Jag inser alltsammans, mumlade hon. Och ni
påtager er hans förbrytelse för att skydda honom! Huru
skola vi någonsin kunna vedergälla er detta ?

Ett egendomligt småleende sväfvade öfver hans läppar.

— Jag torde någon gång komma att begära en
vuder-gällning, sade han; men låt mig emellertid be er nedtysta
alla era farhågor. Det finnes en person, fullt lika mäktig
som er vän lörd Dane, hvilken intresserar sig för Wilfred.
Han vill se honom fri från alla sina bekymmer, detta
inberäknadt, och jag är säker på att han skall lyckas.

— Menar ni er sjelf?

— Nej. Jag är blott en agent för honom. Tro mig,
allt skall bli bra.

— Men huru skall ni fria er sjelf? Ni kau ej låta
döma er för honom! Ni är endast ute mot borgen !

William Lydney skrattade.

— Min sak står betydligt bättre än hans, sade han,
och jag är helt och hållet frigifven, ej på vissa vilkor.
Xom ihåg, Maria, en sak: att ännu är Wilfred ej misstänkt
i Danesheld för att ha gjort detta; ni måste vara försigtig
och ej låta en antydan derom undfalla er. Den bästa
planen är att sjelf glömma det. Tror ni att ni kan det ?
till-lade han vändande sig emot henue.

— Jag önskar att jag kunde det.

— Nej, men är det så särdeles svårt när ni har mig
att förtro er till? hviskade han sakta. Jag hoppas att ni
skall ha vigtigare saker att anförtro mig än denna under
vår vandring genom lifvet.

Dessa ord framkallade en liflig rodnad på hennes
kinder och en viss beklämning i hennes hjerta. Äfven nu
under denna oskyldiga promenad med honom hade hon
fullt medvetande om det förakt som skulle drabbat henne
ifall man sett henne promenera i hans sällskap. Hon
visste ej hvem eller hvad han var; hon hade blott sin egen
öfvertygelse om hans värde och heder att hålla sig till.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0501.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free