- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
509

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII. Som man sår får man skörda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

509,

blick blefvo mina ögon öppnade och jag beslöt att
utforska förhållandet. Minns ni huru oväntadt jag kom till
diner’n, då min far trodde att jag dinerade ombord på
"Pearl"’, minns ni min tystnad? Jag grubblade på den
oförrätt som tillfogades mig hela eftermiddagen och var
ej ens lifvad för Monotons sällskap. Då diner’n var slut
lemnade jag slottet för att gå ombord på yachten och
säga farväl; men jag gick först uppåt höjderna och dit
följdes jag af en man som bar en packe handelsvaror på
sin rygg. Han tog ned den och bad mig köpa. Jag
vägrade — vresigt nog, det medger jag, ty jag var ej
vid det lynne att jag kunde visa mig vänlig, och karlen
blef högljudd och oförskämd. Jag hotade med att
tillkalla mm fars betjening; han skyndade sin väg och jag
fortsatte min till kapellruinerna och gick in der. Jag ville
ha bevis på hvad jag hört och väntade på er och
Herbert Dane.

Lörd Dane gjorde en paus och betraktade henne;
men endast en svag klagan kom från hennes läppar.

— Han kom. Han kom smygande upp till ruinerna,
och i min sinnesrörelse gaf jag oafsigtligt något tecken
till min närvaro; jag hade annars ämnat att vänta till
senare för att fä saken afgjord med honom. Han hörde
ljudet och yttrade i hviskande ton: "Är det ni, min
älskade?" Kan ni undra på, Adelaide, att dessa ord
beröfvade mig all sans? Jag sprang ut och förebrådde honom
sin nedriga falskhet: det kom till handgemäng och han
skuffade mig utför klippan.

— Gjorde han det med afsigt? frågade hon i det
hon för ett ögonblick lyfte upp sitt ansigte.

— Nej; jag tror det ej. I vår passion voro vi båda,
som jag tror, omedvetnt» om att klippkanten var så nära.
Jag förlorade medvetandet i fallet; oeh han skyndade utan
tvifvel så fort han kunde derifrån.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0509.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free