- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
510

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII. Som man sår får man skörda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

510,

— Men huru blef ni räddad? frågade hon. Mitchel,
kustvakten, lemnade er som död, och flodvattnet höll på att
inbryta.

— Jag räddades genom en af dessa försynens
skic-kelser som komma direkte från himlen, svarade lörd Dane
vördnadsfullt. Öfverste Monoton, som fann sig gäckad i
sitt hopp att få se mig ombord och var angelägen att bjuda
mig farväl, satte ut från sitt fartyg i en liten båt och kom
i land just på det ställe der jag låg, i afsigt att söka mig
hemma. Märk väl att han föga kände till kusten och tog
miste på denna lilla landningsplats och den större längre
upp som jag på morgonen visat honom. Han fann mig
liggande der känslolös, och i stället för att förlora tid med
att uppsöka det rätta landningsstället, förde han mig med
tillhjelp af den sjöman han hade med sig i båten och de
rodde tillbaka till yachten. Rörelsen väckte mig till lif
igen. Moncton ville att vi skulle segla tillbaka in i
hamnen; men jag som var sjuk till kropp och själ föredrog
att resa öfver med honom. "Ej tillbaka! ej tillbaka!"
upprepade jag; "res vidare, res vidare!" Mitt hufvud var
förvirradt af de oförrätter jag lidit, min arm och sida voro
svårt skadade, de lyssnade till min enträgna begäran och
seglade vidare. Jag ville ej att Moncton skulle skrifva.
"Låt dem tro mig vara död", sade jag till honom.

— Men hvarföre?

— Ja, hvarföre må ni väl fråga. Hvarföre säga vi
dåraktiga saker när våra passioner beherrska oss? Jag
tyckte att hela verlden var emot mig; att himlen vändt
sig ifrån mig, och i min bitterhet — i min sjelfviskhet
kände jag en viss tillfredsställelse af att kunna taga denna
hämnd.

— Men att lemna oss på detta sätt! mumlade hon
förebrående i det hon tänkte på alla de qval som kunnat
besparas henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free