- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
524

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV. En man må ej gifta sig med sin mormoder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

524,

liksom hon gäckat er. Många tusen gånger har jag i mina
qval och samvetsförebråelser önskat att jag låtit er vinna
henne. Det hade varit väl för oss alla.

— Visste ni eller misstänkte att jag ännu var vid lif?
frågade lörd Dane.

— Aldrig. Huru skulle det varit möjligt ?

— Mottog ni ej något bref från mig? Jag afsände
ett till lörd Dane då mina föräldrar voro döda,
naturligtvis i den tron att lörd Dane ej var ni utan min bror
Geoffrey. Bet skulle ha uppenbarat min tillvaro.

— Jag mottog det aldrig, eller hörde någonsin af det.
Intet sådant bref anlände till slottet så vidt jag vet. Då
jag rest utomlands uppstod först någon oregelbundenhet i
befordrandet af mina bref och jag visste att några kommit
bort; jag blef ond på Cecilia för detta, men hon sköt
skulden på mrs Knox. Harry, hade någon underrättelse
kommit till mig om att ni lefde, skulle jag ansett detta som
en himlens tröst.

Orden buro sin egna prägel af sanning, och lörd Dane
kunde ej tvifla längre.

— Men ni spelte mig ett fult spratt, Herbert, med
det der skrinet, återtog han. Hvad föranledde er att taga
det och dölja det?

— Jag kan ej säga er det, var det hastiga svaret;
jag förstår mig ej sjelf. När jag såg skrinet på stranden
— ert skrin — greps jag af en onämnbar fruktan. Hvad
det var som jag fruktade vet jag ej. Jag har under dessa
tio åren fruktat upptäckt oupphörligt, och i den paniska
förskräckelse som kom öfver mig befallde jag att skrinet
skulle föras till slottet och gömde det. När det sedan
blef ett sådant larm efter det, tyckte jag att jag betett
mig som en dåre i mina farhågor, men det var då för sent
att lemna det tillbaka. Ej heller trodde jag att denne
unge Lydney hade rätt att göra anspråk på det. Ni skall
få tillbaka skrinet, Harry; det finnes välbehållet i slottet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free