Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV. En man må ej gifta sig med sin mormoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526,
skulle kunna förblinda och bedraga mig den nästa. Hvad
har detta uppförande slutligen medfört åt er? Adelaide
ville ej ha er. Hentu» straff började då hon gifte sig med
squire Lester. Sedan bragte hon genom 6in orättvisa
behandling Lesters och Katherine Bordillions son till
förtviflan. Detta ha jag och min son att tacka för att vi
blefvo räddade, ty ingen annan än en person hvars lif
var värdelöst för honom sjelf skulle ha satt ut
lifrädd-ningsbåten den der förfärliga natten; och här äro vi nu,
jag för att draga ner er från er ställning, William för att
beröfva er er brud — ty att Maria Lester skall välja
William det är ej tvifvel underkastadt. Inser ni ej att
Försynen har sin hand med i detta?
Herbert Dane insåg det. Han erinrade sig Lydneys
uttryckta hopp att Maria skulle bli lady Dane och kände
sig helt förvirrad.
— Jag har kommit för att qvarstanna, Herbert,
återtog lörd Dane. Slottet måste från denna dag ha mig till
herre, och ni skall vara min ärade gäst. Vi skola bli
förtroligare vänner än förr, Herbert. Men låt mig cu
presentera min son för er i sin rätta karakter.
Lörd Dane öppnade dörrarne under det han. talade, i
afsigt att ropa in sin son. Men hvad han såg föranledde
honom att ändra sin afsigt och i stället sjelf gå ut.
Nästan alla slottets underlydande stodo samlade der. De äldre
igenkände honom och ett sorl af glad rörelse uppstod;
somliga knäföllo, alla hade tårar i ögonen.
— Jag sade att ni skulle känna igen mig, yttrade han
småleende i det hans egna ögon fylldes af tårar och han
tryckte hand med sin fars gamla tjenare. Jag skulle ha
varit hos er för längesedan, hade jag ej trott att min bror
Geoffrey herrskade här.
— Länge lefve lörd Dane! Himlen vare lof för att
han återkommit bland oss! Länge lefve den verklige lörd
Dane! skallade det från en mängd röster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
