Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV. Sallys onkel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
538,
mfyi! Huru vågar ni intränga — jag ber er om förlåtelse,
lörd Dane, men det är just demne person jag ville tala om
— Lydney —
Mr Lester stannade midt i talet, ty lörd Dane hade
lagt sin arm under den "djerfve mannens" och ledde fram
honom.
— Ett ögonblick, George Lester. Ni får tala öm
Lydney sedan jag presenterat för er min son, Geoffrey
Dane.
■Mr Lesters bestörtning var oerhörd.
— Unn er son! utropade han.
— Min egen son. Ah, Lester, ni och andra i
Danesheld ha förtalat och smädat honom, ha beskyllt honom
för alla möjliga brott; men Maria tog honom för hvad
han var — en man af heder. Jag tror att ni får ge
henne åt honom i trots af mr Herbert Danes tidigare
anspråk.
Mr Lester svarade ej. Han såg äu på Maria, som
nästan mot sin vilja blifvit indragen i rummet, än på
Geolfrey Dane. Huru kunde han någonsin ha misstagit
sig på detta ädla ansigte. Sanningen att säga hade han
från första stund fått ett gynnsamt intryck deraf, hvilket
varade till dess omständigheterna och Herbert utplånade
detsamma.
— Maria må sjelf välja, sade han i hjertlig ton.
Geolfrey Dane smålog, Maria slog ner ögonen och lörd
Dane började tala till henne i en hviskande ton. Den
senare reste sig plötsligt, yttrande att nu då allt var klart,
måste han gå.
— Hvart r frågade mr Lester.
— Hvart! Naturligtvis måste jag visa mig ute med
min son, göra några visiter, liksom jag gjort en här, och
förbereda folk på min levée i eftermiddag, svarade lörd
Dane. Man skulle annars kunna tro mig vara en vålnad,
liksom Herbert gjorde för några nätter sedan. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
