- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
539

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV. Sallys onkel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.539

den enda gång jag vågat mig ut; men jag längtade efter
litet frisk luft och jag aflägsnade mig så långt från
värdshuset, som till ruinerna. Då jag der blickade in genom
ett af fönstren, såg jag Herbert och jag vet att han tog
mig för en andeuppenbarelse. Medan han gick ut, smög
jag mig omkring till den närmaste dörröppningen och
gick in. Hade jag ej sednare visat mig för honom i
kroppslig måtto, skulle han ännu ha trott att det var en ande
han såg. Är ni färdig, William? Vi gå först till Wilfred
Lester’s.

— Till Wilfred Lesters! upprepade ofrivilligt denne
missledde unge mans far.

— Ja, sir till Wilfred Lesters, svarade lörd Dane,
talande i en ton, som kanhända honom sjelf omedvetet var
sträng. Om ock hans eget kött och blod öfvergifvit honom,
skola vi ej göra det. Jag har för afsigt att föra honom
och hans hustru till slottet idag och jag tänker behålla
dem der tillsvidare som mina och Williams gäster.
Danesheld skall se att Wilfred har åtminstone en verksam
vän. Ack, den lilla vackra Edith! Hon brukade vara mera
beredvillig att skänka sina kyssar åt kapten Harry Dane
än ni var, miss Maria. Jag har hört glunkas något om
svält, George Lester; jag har hört något om — om —,
men det är bäst att ej fortsätta, afbröt lörd Dane sig
sjelf. Gud vare lof, att jag kommit hem för att
godt-göra allt.

Då han derefter gått ut och skulle stiga upp i
åkdonet kom miss Bordillion. De underbara nyheterne, som
spridt sig nästan öfver hela Danesheld, hade framträngt
äfven till henne.

— Det är således verkligen sannt! utropade hon och
tårar fyllde hennes ögon, då hon fattade sin forne väns,
Harry Danes händer. Jag trodde att man omtalade en
dröm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0539.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free