- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
540

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV. Sallys onkel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

540,

— Jag sade er att den tid kunde komma, då ni åter
skulle önska mig välkommen i ert bus, sade William, då
hon vände sig till honom. Jag hoppas er dorr skall vara
öppen för Geoffrey Dane, mis? Bordillion, ehuru den var
stängd för William Lydney.

— Och hur är det med Maria? frågade hon.

— Jag hade allvarsamt tänkt på att rymma bort med
Muria, yttrade han skrattande, men mr Lester har
förklarat att det ej behöfs. Han säger att jag kan få henoe
utan detta.

Miss Bordillion blickade efter åkdonet då det rullade
bort och på den unge arfvingens småleende ansigte, der
hau satt midt emot sin fur.

— Mitt omdöme trodde honom, mitt hjerta talade för
honom: jag visste att han ej var någon äfventyrare,
yttrade hon.

Lady Adelaide hade ej visat sig. Nej, modet felade
henne. Hon var uppfylld af blygsel och äfven fortfarande
af fruktan; hon sökte ensamheten på sitt eget rum. Tiffle,
som väntat på lägligt tillfälle, kom in och gjorde ett
afbrott i hennes ensamhet.

— Det gör mig ondt, mylady, att ha någonting
obehagligt att förkunna, men det är min skyldighet mot
familjen, började hon med siu inställsamma ton. Jag
stannade nyss i orangeriet för att tala med trädgårdsmästaren
och då fick jag se — men det är en mycket ömtålig sak
att omtala för mylady, och jag försäkrar att jag varit röd
ända ut i fingerspetsarne sedan dess.

— Gå på, Tifflë, utan onödigt prat. Hvad är det?

— Mylady, den der Lydney var der, han och miss
Lester. Han hade fått henne ända intill sig och kysste
henne. Kysste hunnes läppar, mylady!

— Mycket ledsamt; men som miss Lester skall bli
hans hustru, Tiffle, så är det ingenting att tala om.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0540.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free